Svulla, svulla...

Av någon underlig anledning krymper kläderna i garderoben. Kan det vara någon typ av ohyra? Eller har jag fått något virus som gör att jag sväller? Jag förstår ingenting. (Undrar om jag ska ta en bulle till...)

Varför kom jag att tänka på det nu då?

Fundering dök upp på såna där äckliga typer som är pedofiler. Hur fan funkar dom egentligen och framför allt hur kan dom vara så många? Det är väl den största äckelstatusen av allt att man har det som gemensamt intresse. (Oj, nu kräktes jag lite på katten).
En sak jag funderar på är - vet dom om själva att dom är jävliga, äckliga, konstiga, gör fel? Eller är det det som är själva grejen, att just göra något jävligt och förbjudet?
En knarkare måste ju själv inse att han är ute och cyklar för att kunna göra något åt sitt missbruk. Men innan han kommer så långt så tycker han ju att det är okej. Likadant med alkoholister. Han/hon slår ifrån sig allt vad dom orkar, försöker lura omgivningen och även sig själva för att kunna fortsätta dricka. Är det likadant med peddon? Att dom får en knäpp i skallen just när dom gör själva övergreppen och sen bekvämt "glömmer" bort dom? Hur kan man tycka att det är okej att skada ett barn?
Sjuka är dom i alla fall och jag begriper inte att man inte kastrerar hela bunden. OBS! jämförelsen gäller bara själva förnekelsen för drog- och spritmissbrukare är människor - det är inte pedofiler!

Kram till er alla

En kram är aldrig fel, vem den än kommer ifrån!
(Men jag är inte säker på att jag vill krama ett vildsvin)

Gammalt blir som nytt?

Såg ni det nya programmet "så mycket bättre" på TV? Om ni inte vet vad ni tyckte om det så kan jag tala om det för er. Det är bara skit! Det säger min ömma moder och det hon inte vet om TV det är inte värt att veta. Själv tyckte jag mest att det blev lite som "stjärnorna på slottet". Tolkningarna var det inte så mycket bevänt med heller förutom Petter som körde på i sin egen stil. Klart han gjorde, han har förmodligen ingen sångröst. Han är ju rappare för tusan.
Å den däringa Lill-Babs - hon bara måååååste ju gå fram och tillbaka, slicka sig om truten, vifta på sina labbar och stå så nära hon bara kan. Har hon någonsin hållit sig kvar på en scen under ett uppträdande? Men hon är säkert en go människa även om hon sjunger som en kratta. Nä, jag vet inte om det blev så mycket bättre med så många kockar i den där soppan. Dom kunde ha döpt programmet till "gammalt skräp i andras munnar" istället. Rena rama second hand.
Denna afton var det ju "Äntligen hemma" på TV. Modern klagade över att det mest var något grått sudd på TV:n (hon ser ju så attans illa) men jag tröstade henne med att det bara var Lulus vitmålade läppar som täckte rutan.
Nåja, vad vore livet utan TV-program att reta sig på. Såg ni förresten karln som ska gestalta Cornelis på film? Han var med på Skavlan och honom behövde man inte reta sig på. Vilken snubbe! Å inte var han svensk heller. Inte ens holländsk. Lika norsk som Skavlan.
Cornelis Son Jack var ju med också. Han gör ju en slät figur i jämförelse med sin store, tjocke far. Men varför skulle han bli likadan, kan man undra. Det krävs ju en och annan liter av alkoholintag för att komma in i samma konstnärsdimma som CV. Sen kan man ju ha en gnutta talang också. Sånt skadar inte. Själv har jag talang för att dricka kaffe. Funderar på att göra det nu fast det är sena uret eftersom jag har sovmorgon i morgon. Toodelooo

Körkort?

Idag körde jag rakt igenom en rondell. Ja, alltså inte rakt igenom och över för jag följde ju asfalten, men ni hajar vad jag menar. Innan jag kommer till mitten, så har jag en bil framför mig och två till höger som ska in i rondellen. Då kör den första bilen från höger ut rakt framför bilen framför mig! Ett långt tuuuuuuuuut hörs men högerbilen kör vidare som om inget hänt. Vad gör då nästa bil från höger? Jo, den kör ut mitt framför mig! Tror ni att jag tutade? Jo, minsann! Men nästa gång ska jag gasa istället för att bromsa.
Men vad är det frågan om? Hur svårt kan det va? Eller har man ändrat reglerna nu igen för rondellkörning. Man kanske ska lämna företräde när man är inne i rondellen nu? Va, va, va?

Hur kan jag fortfarande leva?

Idag är det en sån där dag igen då man undrar hur det kommer sig att man fortfarande lever. "Varför då"? undrar ni eftersom ni är så fruktansvärt nyfikna. Jo, jag har varit över till lilla mamsen igen och läst Aftonbladet. I detta så stod det om diverse gifter i vår omgivning. Det vi framför allt ska undvika är

1. BISFENOL som bland annat finns i nappflaskor!!!!! Bra, hurra. Varför har det hamnat där i första hand?
2. TEFLON som är omöjligt att bryta ner i naturen. Fint sörrö... vilken bra grej!
3. TRIKLOSAN anti-bakteriellt och finns i allehanda krämer vilket gör bakterier resistenta. Låter som en motsägelse i min hjärna, men vad vet jag?
4. FTALATER som är mjukgörande ämnen i skönhetsprodukter. Stör könsutvecklingen och kan leda till fosterskador. Mon dieu - säger jag med tanke på all klet som unga tjejer har i nobban.

Om man läser om t.ex teflon på Wikipedia så står det bland annat: "Är vävnadsvänligt och påverkar ej människokroppen". Men i texten i Aftonbladet står det att om man glömmer en teflonbelagd panna på spisen så avger den så giftiga ångor så att kanariefåglar dör. Varför just kanariefåglar dör och vad dom gör i köket framgår däremot inte. Men man kan ju fundera på om det inte är lite giftigt för oss människor också då kanske. Detta ämne tillkom dessutom av misstag!
Nåja, allt detta finns i en bok som en snubbe vid namn Rick Smith har skrivit. Själv ska jag läsa in mig på hans hemsida och efter det kommer jag förmodligen att stänga in mig någonstans och aldrig gå ut mer av rädsla för alla gifter.
Vad jag blir mest förvånad och arg över är att vi som konsumenter ska tänka på allt, allt, allt! Det kryllar av gifter omkring oss och dessutom ska vi tänka grönt och rättvist.
Apropå rättvist så stod det också en hel del om bomull och hanteringen kring den. Även detta grundar sig på en utgiven bok. "Bomullsodlingen orsakar inte bara sociala katastrofer utan även salta jordar, jordskred, ökenspridning, insektsangrepp, TBC, cancer och politiska konflikter". Slaveriet avskaffades visst, eller? Usch, man blir ju mörkrädd. "Gröna" bomullskläder har jag stött på ute men inte rättvisemärkta. Aftonbladet skriver också att det hade varit en rättvisare värld om vi alla gått omkring i polyester, men den å andra sidan är tillverkad av olja. Känns som att vi får gå tillbaka till ursprunget och använda eklöv. Å det som redan är så kallt.... burrrrr!
Jag - som dessutom är född och uppvuxen under inflygningen till Arlanda - hur kan jag fortfarande leva? Alla dessa flygbränsleindränkta svampar och bär som man stoppat i sig i sina dag. Är det därför jag sover så illa??? Jag borde vara självlysande!

Damernas kväll

Knappt har man pustat ut förrän man ska ut och svira igen. Ikväll ska jag ut med döttrar och vänner på middag och sedan blir det Ladies Night på Globen. Det ni! Sen är det så himla bra att andra fixar så man bara hänger med. Har inte den blekaste aning om restaurangen vi ska till men för mig spelar det liksom inte någon roll. Jag kan umgås med vänner på picknickfilten lika väl som fin-restaurang. Huvudsaken är ju att man träffas och har roligt. "Ska vi" säger någon. "Ja" säger jag, och så gör vi det. Jag anammar alltid mottot "man har inte roligare än man gör sig". Att tro att någon annan ska göra festen eller att det blir roligare någon annanstans är inte min modell.
Kanske träffar jag på en i Dameklubben som också ska till Globen ikväll. Men hon lär väl inte vara kontaktbar för hon ska sitta längst fram och drägla. Jag har med mig kameran och ställer hon sig på bordet och visar tussenussarna för scenfolket, då knäpper jag. Hm... kanske ska ta med mig storkameran med långtifrånobjektivet.
Förresten - det där med att bli vuxen. Jag har undrat hela livet när jag ska bli det men förstår liksom inte riktigt när och hur jag blev det, om jag nu har blivit det. Min teori är att man är vuxen när man planerar för morgondagen för mycket. Som t.ex nu när jag ska in till stora staden. Det går åt hur mycket tänk som helst för hur jag ska ta mig hem, när jag ska ta mig hem, ska jag sova över osv. Det skulle jag aldrig ha tänkt innan jag blev vuxen. Då hoppade man på ett tåg eller liftade iväg någonstans utan en tanke på att kvällen skulle ta slut.
Hur som helst tänker jag ha skoj och jag önskar er alla en härlig lördagkväll. Glöm inte - livet går inte i repris!!!

Tjo vad det var livat...

Baronessan har varit på utflykt. Upp till den årliga turen till Dameklubben i Mörsil. Denna gång var det 50-årsfirande som var på tapeten varför vi hade lite annat upplägg än annars. Vi blev hämtade av födelsedagsbarnet själv och hennes man på Östersunds flygplats och blev sedan bjudna på lunch med flytande tillbehör. Gottgottigottgott! När sedan tjocka släkten från landet i väster började välla in genom dörrarna (hon är ju ursprungligen norska gubevars) så förflyttade vi oss till nästa Dameklubbsrepresentant för middag, fortsatta trevligheter och övernattning.
Denna första kväll ägnade vi oss åt att öva på en sång till födelsedagsbarnet. Jag hade gjort en text till Hello Dolly och vi sjöng så det knakade i kåken.
Dagen efter var somliga mer beiga än andra. Här skulle jag ju kunna skriva i ett namn eftersom nästan alla Dameklubbens medlemmar heter antingen Eva eller Lena. När vi inte minns längre vad vi heter så brukar vi kalla alla för Leva. Det funkar bra. Hörrö, är en annan variant.
Fram på kvällen blev vi alla lite snyggare med hjälp av smink, kläder och framför allt av alkoholhaltiga drycker och for iväg för att fira födelsedagsbarnet. Vi framförde vår sång under stort jubel och vi hade även stödsång av delar av Dameklubbens äkta hälfter som var med denna gång. Nu är det ett himla tjatande att dessa herrar (Gubbröran kallad) ska med på ytterligare utflykter men där säger vi stopp. Är vi en Dameklubb så är vi. C:a 80 pers av blandat svenska och norska deltagare svängde sina lurviga till levande orkester. Det var fullt ös till sena natta.
Här nedan ser ni en bild på f-barnet. Ja hon är lite suddig men så är hon inte nykter heller. Sen är hon ju som ett yrväder också så hur ska man då få en klar och skarp bild? Den vackra hatten har hon fått låna av mig eftersom hennes egen var lämnad hemma. Hatten vilar därför nu i tryggt förvar i Mörsil.

Härmed tackar jag alla så hjärtligt för allt! Vi ses snart igen :):):)

Grå, grå, grå...

Igår var jag ute på en shoppingtur. Som ni kanske vet så tillhör det inte mina favoritnöjen. Snarare tvärtom. Jag hade tänkt mig något färgglatt att ha på mig inför ett stundande 50-årskalas. Så jag tog mig till ett centrum och kikade in i butikerna. Där var det lika svart som i ett sotararsel. Mja... i alla fall var det väldigt mörka kläder överallt. Gick från butik till butik och lika murrigt var det på de flesta ställen. Hittade till slut en färggrann trasa som jag slet åt mig. Sen blev det inköp av en del bling-bling. Det var samma där. Fanns det någon färg så var det lila. Överallt är det lila och är det en färg som jag absolut inte kan ha så är det den.
Nä, jag inväntar en högre ålder då jag kan blanda orange, skärt, lila och rött huller om buller. Det har jag sett att många äldre - ja, alltså äldre än mig - har på sig. Kan det vara så att man blir färgblind på äldre dar?
Tyvärr hittade jag inte några sådana här pigga kläder till festen. Får väl kanske sy egna till nästa fest för nu hinner jag inte. Imorgon drar jag iväg norröver igen till Dameklubben för att fira en av damerna. Toodeloo...